”Sedan händer det att jag gör ett undantag och tar en kaka, äter
pommes och helt plötsligt är det undantagen som är det vanliga”

Få koll på läget
Jag gillar att följa siffror. Så när doktorn säger att något värde är för högt, frågar jag om jag kan mäta själv. Har de utrustning att låna ut? Ibland går det att köpa på apoteket.

För några år sedan fick jag en indikation på att mitt blodsocker låg högt. Eftersom min farfar led av diabetes typ 1, så finns det en ärftlig belastning för mig, men jag har bestämt att varken typ ett- eller typ två-diabetes ska drabba mig. Jag ska iallafall hålla emot. Då började jag mäta dagligen och kunde efter ett tag se hur kurvan sakta började gå nedåt.

Vad gjorde jag då för att få ned kurvan – enkelt …

Åt bra, rörde mig och slappnade av. GI-kost och rawfood är några av grundstenarna för mig. En annan är yoga, som handlar om självläkning samt att stilla ner kropp och sinne. Jag älskar till exempel att vila en är yogaposition och dessutom en viktig yogaposition.

Idag visade mätaren 5,2 i blodsocker, vilket är utmärkt. Och jag mår så bra.

Men jag ska erkänna att då och då händer det att jag känner för att göra ett undantag, vilket iofs är ok, äter en kaka, pommes eller så… Ett tag senare märker jag att det är undantagen som är det vanliga. Yogan har försvunnit och kakorna har blivit fler och större.

Så går jag på ett rutinbesök till doktorn och då är det något värde som är för högt. Ok svarar jag – vilken enhet mäts det i och kan jag mäta själv?
Så tillbaka till den härliga yogan, bort med kakor, pommes och dåligt ris. In med grönsaker och promenader

Finna mina rötter

– Nu i helgen åkte jag till Laholm för att finna mina rötter. Jag minns ju staden, de små husen och gränderna, de stora torgen och farfars hus. Det är en dejlig gammal dansk stad, fast numera svensk, sedan några år… i runda slängar… 300 år. Laholm brukar kallas för den lilla staden med de många konstverken. Det är slående mycket statyer och annan konst i staden.

Staty i Laholm

Jag håller just nu på att forma min framtid och Laholm är intressant. Som sagt en liten dejlig och mysig stad som dessutom har nära till havet. Havet går in i Mellbystrand, en playa i Sverige och Sveriges längsta sandstrand. En 12 kilometer lång bukt.

Mina vänner!… Här kommer fler bilder; från stranden, där man till och med får köra bil på vissa sträckor, vilket jag tycker är galet kul (känns så danskt). Och mitt fotavtryck på Jorden… i sanden.

      Foto: Anders Fogelberg  

Foto: Anders Fogelberg

Brevet från Moder Jord

För några veckor sedan var jag var på en kurs som hette Aktivt Hopp.

Den kursen handlade om att hitta kraften för att göra ett positivt bidrag till världen när det gäller växthuseffekten, skuldkrisen med mera, trots att det ibland känns omöjligt.

På kursen fick vi, sista dagen, i uppgift att skriva varsitt brev från Moder Jord till oss själva.

Det som kom till mig var brevet nedan.

Brevet från Moder Jord till Anders:
———————————————————————————————————-

Kära Anders                                                 20 oktober 2013

Hoppas att allt är väl med dig. Jag har hört att du har gått i pension och att du nu har tid att ägna dig mer åt att vårda. Din gamla moder behöver all hjälp med att bli av med sår och och utslag som nu hotar att ta över mig. Jag har också hamnat i ett moln av rök som ger mig svårt att andas.

Jag skulle önska att du skriver till dina vänner och nämner mitt tillstånd. Jag vill också att du berättar något litet om vad du har gjort och frågar dem om något (hur litet som helst) som de gjort för att minska sitt avtryck. Att de då bara skriver till dig eller talar om bra saker de gjort. Det de känner att de har gjort rätt.

Sedan vill jag att du ber dem att i sin tur göra detsamma, dvs att de skriver till sina vänner och ber dem berätta.

Moder Jord

———————————————————————————————————-

Be gärna dina vänner att sända svar till transition (at) fogelberg.se

Och nu ska jag berätta för dig om något som jag gjort, eftersom Moder Jord ville att jag skulle berätta det för dig.

Tidigare kunde det vara så att jag tog bilen för några kilometers färd, nu cyklar jag istället. Det ger gratis träning och det tar inte längre tid. Jag kan också berätta om vår så kallade hemester i somras, dvs när vi gjorde om vårt hem till vandrarhem, med stor och fin frukost till alla barn och kompisar varje dag, utflykter till grottor och museer, middagar i stan, berättarkvällar etc. Det var som en långresa inom hemorten Stockholm 🙂 Mer att läsa om det i nedanstående inlägg.

Foto: Anders Fogelberg

För några år sedan blev det så att jag skulle ge ut två böcker samtidigt i mitt förlag, vid sidan av ett heltidsjobb. Det satte verkligen press på mig som dessutom var far till två tonåringar. Det blev att sitta uppe på nätterna och hantera manus och kontakter med redaktörer, illustratörer, tryckerier m.m. Att den ena boken hade nitton författare gjorde inte saken lättare :- ) Visst är det kul att vara en del av litteratursverige, fast det var lite för mycket, att hantera ett bokförlag på natten och dessutom upp och jobba som jurist dagen efter, i stort sett alla dagar.

Hur löste jag det? Jo, genom att skjuta på andra uppgifter.

Insortering, bort,… undanplockande, bort…, massa saker lades på hög. Utgående fakturor fick vänta…

Betala räkningar och direkt nödvändiga saker gjorde jag, men högen att insortera växte. Likaså blev ordningen i datorn, si och så. Tidningar och böcker hamnade i oordning, etc, etc.

Jag visste då att detta var att skjuta på något som måste göras och att det blir mycket krångligare senare. Så inte nog med att den arbetstid jag inte lägger ned nu måste betalas av senare, och det med ränta också eftersom det blir så mycket krångligare att bringa ordning senare, istället för att ta saker i den ordning de kommer in. Dessutom ska det betas av samtidigt som det flyter in nya uppgifter och papper; ovanpå allt löpande ska man alltså ta rätt på gamla uppgifter. Hur kul är det?

Då förstod jag att jag hade fått en Tidsskuld; så kallade jag det.

Nu är jag äntligen härligt fri från denna skuld.

Fast det finns fortfarande en massa människor som sitter fast i tidsskulder, många gånger värre än min.

Se på alla som sparat och sparat och sparat på grejer; och som inte håller ordning och det blir bara värre och värre, för man hittar inte när saker ligger på varandra och man orkar inte sortera in, orkar inte, har inte tid… Finns inte tid. Skulden är för stor, går inte att beta av. Massa människor har det så…

Tidsskuld, tidsskuld… vill inte ha

En journalist avstängdes från publicering under ett dygn. Hon fick ingen annan motivering än att hon publicerat två bilder. Inte vad som skulle vara felet med dem. Hon meddelas att nästa steg är att hon aldrig får publicera sig. Har det hänt i verkligheten, i Sverige?
Är detta sant?

Ja, det handlar om bilder som ingått i en kritisk granskning av ett ärende och som publicerats tidigare. Den som förbjöd henne var Facebook, som ju är som ett nytt slags samhälle och som agerar egenmäktigt. – Bestämmer sina egna regler som alla bara accepterar, och det kallas Frivilligt. Ja, frivilligt, kanske i någon mån just nu. Men i takt med att vi blir fler och fler på FB och mer och mer inflätade i den infrastruktur som kallas Facebook kommer det att bli allt svårare att ställa sig utanför och säga – Nej.

Och vem orkar läsa alla avtalstexter? Dessutom gäller Take it or leave it, Ingen diskussion…

I förstone kan det säkert låta rimligt att en privat social sajt som FB styr och tecknar avtal enligt principen take it or leave it.

Men:

Allt mer kopplas till Facebook. När en stor del av kommunikationen människor emellan sker där måste vi börja se en så enorm infrastruktur som Facbook som en viktig samhällsfunktion, i stil med gator och torg. Ju fler som kommer med och ju större del av ens kommunikation som sker via FB desto viktigare blir det att medborgarna i det samhället får vara med och bestämma.

För det kommer snart att vara så att om man skulle betraktas som obekväm av Facebook och avstängd blir man rökt, med begränsad möjlighet ha kontakt sina vänner, få inbjudningar och annat.

Är du blockerad på Facebook finns du inte.

Det är ungefär som om du inte skulle få röra dig på viktiga gator i verkliga livet. Sådant borde inte få beslutas utan rättsäkra regler.

Med närmare en miljard användare är Facebook som en stat utan territorium. Det är ett av världens största samhällen och en tidsfråga tills man är lika stort som Kina (1,3 miljarder invånare).

Och det handlar inte om att sälja någon enstaka vara utan om en infrastruktur, som kan komma att bli omöjligt att ställa sig utanför. Då är det inte rimligt att FB ska kunna fria sig genom att hänvisa till vanliga avtal.

När man tar på sig rollen att hantera en infrastruktur och personuppgifter för en stor del av jordens befolkning med beslutanderätt om vad som får yttras och egna former av sanktioner… till och med livstids avstängning;

Då krävs demokratiska regler, rösträtt, motiverade beslut, rätt att överklaga och annat som är självklarheter i ett rättsamhälle.

Det är hög tid att kräva demokrati i Facebooklandet!

Läs mer
http://faktoider.blogspot.se/2012/05/varnad-av-facebook.html

Enligt engelska Wikipedia; “As of May 2012, Facebook has over 900 million active users”

Foto: Anders Fogelberg

Generositet som lyckoskapare.
För exakt trettio år sedan skrev jag en uppsats om ett samhälle som var demokratiskt och som fungerade utan betoning på specialisering och konkurrens. Enskilt ägande respekterades endast i ringa utsträckning. Ett framträdande drag i samhällslivet var gåvor och gästfrihet. Detta och den slående livsglädjen som präglade Samoa i Söderhavet, fascinerade mig så mycket att jag ägnade en termin åt att studera det samhället, som det var innan européerna hade förändrat det.

Att jag skrev om Samoa och senare reste till dit har sedan dess förändrat mitt tänkande och gett mig uppfattningen att givmildhet är en av de viktigaste principerna för mänsklig samexistens.

Jag har försökt att balansera kravet på att i det svenska samhället ha en löpande inkomst och en buffert, med att gärna ge. Jag vill inte säga att jag alltid har lyckats eller att jag är ofelbar, men det har varit härligt att leva mer efter lust och glädje än efter sista kronans princip.

Nu är det extra roligt att mer och mer mötas av budskap om behovet av ökad generositet, som sker på Internet och i böcker (jag kommer att ge exempel på det i ett senare blogginlägg). Ökad generositet är något som kan göra världen till en bättre plats att leva på. Det känns till och med nödvändigt för att stoppa rovdriften och uppnå ekologisk och ekonomisk balans.

Så trettio år senare är det dags för re-release av en uppsats skriven av en ung och nyfiken jurist.

Yeah, yeah, yeah!

samoa2012-06-21-140619

Du behöver inte söka efter lycka. Lyckan finns här och nu, även när du arbetar och har det jobbigt. Lyckan finns i stunden. Känn att du lever.

Jag hörde ett radioprogram för många år sedan. Det var en skolkamrat till mig som låg för döden. Hon berättade om detta och om hur hon precis fick in en solstråle genom fönstret som värmde henne. Då kände hon sig lycklig.

En annan gång hörde jag en kvinna som hade levt i tyska delen av nuvarande Polen under kriget. Hon berättade att de bodde en stor familj på landet. Hon sa att hennes pappa sköt familjen.
– Skötte familjen menar du väl?,sa jag.
– Nej, han sköt familjen, sa hon. Han ville inte att vi skulle hamna i soldaternas händer, men jag klarade mig. Spelade död. Mamma och alla syskon, utom en, dog.
– Jag har tur jag, sa kvinnan. Hon fortsatte:
– Jag var rädd att bli våldtagen, men jag var inte könsmogen trots  att jag var 15. Och när soldaterna märkte det lät de mig vara. – Jag har tur jag!

Det här att plötsligt känna sig missförstådd och uppfattad som okunnig av personer som egentligen vet mindre om det du talar om… Har du också varit med om det?

Jag brukar kalla det Intellektuella Glidningar.

Ett tidigt tillfälle när jag var med om det, var när jag arbetade som vakt på 70-talet. Jag satt och åt min nattliga lunch på kvällsarbetarnas bar – Röda Rummet vid Norra Bantorget. Där samsades taxichaufförer, vakter och andra nattugglor och lunch måste man ju ha när man jobbar, även om det är klockan två på natten.

Jag tycker om att tala och spekulera, så jag pratade med personerna runt omkring mig. Problemet var bara jag oftast betraktades som mindre vetande av dem och de vände sig till och med bort ibland. Man kunde inte förstå att en nattvakt kunde ha genomtänkta synpunkter.

Ett annat exempel på Intellektuell Glidning är när jag nyligen satt och diskuterade med några ungdomar om att alltmer datastrul läggs över på användarna. Jag ondgjorde mig då över hur programmerarna gör slarviga lösningar, som till exempel när jag ville ha fram statistik över av min cd-försäljning på grossistens webb och jag till sist tröttnade och gav upp letandet. När jag tog kontakt med supporten fick jag rådet att gå in på länken Filer och där klicka på underlänken Filer. När jag berättade det för ungdomarna, så sa det att problemet är jag inte kan datorer… Hm, jag har erfarenhet av programmering har och använt datorer i snart 30 år…,så jag vet åtminstone vad som är en användarvänlig programmering och inte bara quick and dirty.

Det finns många exempel på personer som, trots sin senare visade förmåga, haft svårt att bli förstådda, till exempel Einstein, vars lärare ansåg honom hopplös. Jag tänker också på Hergé, Tintins skapare och tecknare. Han var oftast bäst i klassen, utom i ett ämne – teckning, där han aldrig fick bra betyg!

Numera har jag förstått vad som händer. För det första är det svårt för någon som är mindre kunnig, att förstå den som kan mer. Den som lyssnar kan då till och med tro sig veta bättre än den som talar. För det andra händer det att den som kan en sak hamnar på en för enkel förklaringsnivå i sin iver att anpassa sig till den andre. Lyssnaren tror sig även av det skälet vara kunnigare. En tredje sak är att man är fördomsfull och exempelvis tror att en nattvakt inte kan vara särskilt kunnig på annat än att vakta.

När jag kom på detta gav jag det ett namn, Intellektuella Glidningar. Man liksom glider under den andre personens intellekt.

Så nu vet du också!

När man vet vad som händer blir det lättare att behålla skärpan och parera Intellektuella Glidningar och det är skönt att ha ett namn på det också.